"Ein Lebendiger und ein Todter, sagte Zarathustra. Gebt mir zu essen und zu trinken, ich vergass es am Tage. Der, welcher den Hungrigen speiset, erquickt seine eigene Seele: so spricht die Weisheit."
"En levende og en død," svarte Zarathustra. "Gi meg å ete og drikke - det har jeg glemt mens det var dag. Den som metter den hungrige, vederkveger sin sjel, sier visdommen."
"A living man and a dead one, " said Zarathustra. "Give me something to eat and drink, I forgot it during the day. He that feedeth the hungry refresheth his own soul, saith wisdom."
"Kiu venas al mi kaj al mia misa dormo?" "Vivanto kaj mortinto, Zaratuŝtra diris. Min manĝigu kaj trinkigu, mi forgesis ĝin dumtage. Kiu nutras la malsatanton, refreŝigas sian propran animon: tiel parolas la saĝo."
"Un vivant et un mort, dit Zarathoustra. Donnez-moi à manger et à boire, j'ai oublié de le faire pendant le jour. Qui donne à manger aux affamés réconforte sa propre âme: ainsi parle la sagesse."
«Un vivo y un muerto, dijo Zaratustra. Dame de comer y de beber, he olvidado hacerlo durante el día. Quien da de comer al hambriento reconforta su propia alma: así habla la sabiduría».
"Un vivo e un morto" disse Zarathustra. "Datemi da mangiare e da bere, perché io ho dimenticato di farlo di giorno. Colui che dà da mangiare all'affamato porge sollievo all'anima sua: così parla la sapienza."
"Живой и мертвый, – отвечал Заратустра. – Дайте мне поесть и попить; днем я забыл об этом. Тот, кто кормит голодного, насыщает свою собственную душу: так говорит мудрость".
— Живий і мертвий,— відказав Заратустра. — Дайте мені поїсти й попити, бо вдень я забув про це. Хто нагодує голодного, той власну душу потішить — так каже мудрість.
- Żywy i umarły - odparł Zaratustra. - Dajcież mi jeść i pić, zapomniałem o tem za dnia. Kto głodnego karmi, duszę własną orzeźwia: tak mówi mądrość. -
"Živý a mrtvý," odpověděl Zarathustra. "Dej mi jíst a pít, zapomněl jsem na to ve dne. Kdo nasytí hladového, svou vlastní duši občerství: tak mluví moudrost."
„Živý a mŕtvy, odvetil Zarathustra. Dajte mi jest' a pit', zabudol som na to cez deň. Kto nakŕmi hladného, vlastnú dušu si občerství: tak vraví múdrost'."
"Ir gyvas, ir negyvas,- atsakė jam Zaratustra.- Gal duosit ką užvalgyt ir atsigert truputį, nes dieną užmiršau aš pasistiprint. Kas duonos kąsnio alkanam negaili, tas sielą savo atgaivina: taip išmintis juk sako."