Wahrlich, mein Bruder! sprach Zarathustra, es ist ein Schatz, der mir geschenkt wurde: eine kleine Wahrheit ist's, die ich trage.
"I sannhet, min bror!" sa Zarathustra, "det er en skatt som er skjenket meg: en nyfødt sannhet er det jeg skjuler under kappen. Men den er vilter som alle småbarn og skriker himmelhøyt hvis jeg ikke stopper munnen på den.
Verily, my brother, said Zarathustra, it is a treasure that hath been given me: it is a little truth which I carry.
Vere, frato mia! Diris Zaratuŝtra, estas trezoro, al mi donacita: vereto, kiun mi portas.
En vérité, mon frère! répondit Zarathoustra, c'est un trésor qui m'a été donné: une petite vérité, voilà ce que je porte.
¡En verdad, hermano mío!, dijo Zaratustra, es un tesoro que me han regalado: es una pequeña verdad lo que llevo conmigo.
"In rèaltà, fratello mio," disse Zarathustra "è un tesoro che mi è stato donato: è una piccola verità, ciò che io porto.
– Поистине, брат мой! – отвечал Заратустра. – Это – сокровище, подаренное мне: это маленькая истина, что несу я.
— Воістину, брате мій! — сказав Заратустра. — Це скарб, мені подарований, — невеличка істина, яку я несу з собою.
Zaprawdę, bracie mój! rzekł Zaratustra, darowano mi skarb: drobną prawdę, którą oto dźwigam.
Věru, bratře můj! pravil Zarathustra, je to poklad, mně darovaný: malá pravda je to, co mám v rukou.
Veru, brat môj! vravel Zarathustra, je to poklad, čo mi darovali: je to malá pravda, ktorú si nesiem.
Iš tikro, broli mano! - Zaratustra atsakė,- tai - lobis dovanotas: teisybę mažą aš čionai nešuosi.